Till startsida
Webbkarta

Kort historik

Filosofi

Redan då högskolan i Göteborg grundades år 1891 var filosofi ett av de sju ämnen som företräddes. Ämnets första professur innehades av den på sin tid välkände religionsfilosofen Vitalis Norström. Andra kända innehavare av filosofiprofessurer i Göteborg var Malte Jacobsson, som även innehade högskolans första professur i pedagogik och psykologi, och den tyske filosofen Ernst Cassirer, som under en tid (1935 - 1940) innehade en personlig professur, och vars magnifika porträtt i olja fortfarande kan beskådas i instutitionens lokaler. Den siste innehavaren av en professur i filosofi var Ivar Segelberg. Efter honom utlystes tjänsten i teoretisk filosofi, och Mats Furberg blev 1981 den förste innehavaren av en professur i Göteborg med denna beteckning. Han efterträddes vid sin pensionering av Dag Westerståhl, som fortfarande är verksam vid institutionen.

År 1991 inrättades en professur i logik, som fick Per Lindström till innehavare och placerades i Göteborg. Strax därefter, 1993, inrättades vid institutionen även en professur i praktisk filosofi som besattes av Torbjörn Tännsjö, som i sin tur efterträddes av den fortfarande verksamme Ingmar Persson. Idag bedrivs såväl grund- som forskarutbildning i alla tre ämnena (teoretisk filosofi, praktisk filosofi och logik) vid Göteborgsinstitutionen som sedan 1 januari 2009 är sammanförd med Lingvistik och Vetenskapsteori.

Vetenskapsteori

Göteborgs universitet var först i landet med en professur i ämnet vetenskapsteori. 1963 fick Håkan Törnebohm en personlig utnämning knuten till filosofiska institutionen. Göteborgs Högskola hade fått universitetsstatus knappt tio år tidigare och vetenskapsteori ansågs kunna stimulera till begreppslig och metodologisk reflektion över ämnesgränserna.

Törnebohm hade studerat filosofi hos Gunnar Aspelin när denne var professor i Göteborg (1936-49) och även följt Ernst Cassirers föreläsningar i högskolans huvudbyggnad i Vasaparken. Aspelin förstod filosofi som ett studium av vetenskapernas förutsättningar och arbetsmetoder varför intim kontakt med idé- och vetenskapshistoria betonades. Efter en uppsats om Hobbes filosofi, högre studier i naturvetenskap i Uppsala, en tid vid University of Southern California och deltagare vid Hans Reichenbachs seminarier, färdigställde Törnebohm en uppmärksammad avhandling om de logiska grunderna i Einsteins relativitetsteori (framlagd i Lund, hos Aspelin 1952). Samma år blev han docent i teoretisk filosofi i Göteborg där han forskade och undervisade i logik och modern vetenskapsteori. Från 1957-63 ledde han filosofiska institutionen vid Khartoums universitet i Sudan (som hade just blivit självständig) innan han kallades tillbaks till hemstaden Göteborg med en personlig professur.

Såsom ledare för ett livaktigt tvärvetenskapligt seminarium betonade han snart det nya ämnets inriktning mot empiriska studier över forskning (som process) och vetenskap (som kunskapsfält). I början (tills Umeå också fick en vetenskapsteoretisk professur – 1970) saknade ämnet en egen grundutbildning. Man klev direkt in på studier för en licentiat- eller doktorsgrad/examen. Tonvikten lades på forskning såväl som service mot andra ämnen. Förutom fysik och konfirmationsteori inriktades ämnet mot ”forskning om forskning” samt positivismkritik, paradigmstudier och öppnandet mot kontinentala vetenskapsfilosofiska skolor som hermeneutik och kritisk teori. Allt detta medförde en vändning bort från analytisk filosofi. Den svenska filosofiska elitens förkastelsedom över Gerard Radnitzkys avhandling Continental schools of metascience (1968) signalerade en konflikt. Den var både teoretisk och ett led i en strid om det nya ämnets inriktning och existensberättigande utanför den dominerande filosofins hägn. Konflikten skärptes när man från filosofiskt håll 1970 sökte hindra Radnitzky från att anställas som e.o. docent. Törnebohm för sin del ville inte inskränka sitt ämne till logisk analys eller en underavdelning av filosofi. Alternativet innebar en fullständig frigörelse från moderämnet. Vetenskapsteori blev 1970 en egen avdelning som slutligen tillerkändes institutionsstatus 1978.

Professuren permanentades och sedan med Aant Elzinga som nästa ämnesföreträdare (1986-2002) vidareutvecklades samspelet med det som internationellt i Thomas Kuhns efterföljd kom att betecknas vetenskapsstudier eller STS (science and technology studies). Nuvarande ämnesföreträdare är Margareta Hallberg som för vidare kombinationen av epistemologi och empiriska studier. Orienteringen mot empiriska fall- och fältstudier, liksom metateoretiska perspektiv syns i de många avhandlingar som lagts fram under mer än fyra decennier. År 2001 slogs ämnet administrativt samman med idé- och lärdomshistoria till den gemensamma institutionen för idéhistoria och vetenskapsteori som numera är upplöst sedan januari 2009. I den nya konfigurationen förs vetenskapsteori nu administrativt samman med filosofi och lingvistik.

Mer om ämneshistoriken finns i en artikel i GU-publikationsdatabasen - se GUP 93042. Se även:

Lingvistik

Språket har studerats vetenskapligt i över 2000 år, men lingvistik som universitetsämne i Sverige är relativt ungt. Det etablerades som universitetsämne på 1950-talet genom den fonetiska forskning som ägde rum vid tekniska högskolan i Stockholm och vid den fonetiska institutionen i Lund. På 1960- och 70-talen inrättades därefter professurer i fonetik i Umeå och Uppsala samt en forskarprofessur i Stockholm. Under samma tid inrättades också professurer i allmän språkvetenskap i Lund, Stockholm och Umeå. Vid Göteborgs universitet har undervisning i lingvistik på grundutbildningsnivå meddelats sedan 1967 och forskarutbildning har bedrivits sedan 1971.

För fonetikens etablerande var en viktig inomvetenskaplig drivkraft den instrumentalfonetiska utvecklingen, speciellt inom akustisk teori. En viktig samhällsfaktor har varit fonetikens användning inom forskning om språkliga handikapp, språkpedagogik, och den industri som sysslar med ljudåtergivning och talöverföring.

För allmän språkvetenskap var den generativa transformations-grammatikens framväxt en viktig inomvetenskaplig drivkraft. Detta i kombination med förhoppningen att med hjälp av logik och psykologi göra nya upptäckter om människans tankeförmåga lockade en stor mängd unga forskare till ämnet. Samhällsnyttiga motiv, såsom språkpedagogisk forskning och forskning om språk- och kommunikationsproblem, fanns också med men var inte för de flesta vid ämnets tillblivelse av lika stor vikt som de inomvetenskapliga aspekterna.

Under 1970-talet kom emellertid lingvistikens samhällsanknytning allt mer i fokus. Inomvetenskapligt hängde detta samman med att det teoretiska intresset inom ämnet riktades mot semantik, pragmatik, psykolingvistik och sociolingvistik, och senare också mot korpuslingvistik, språkteknologi och tvärkulturell kommunikation. Utomvetenskapligt hängde det samman med de olika typer av kommunikationsproblem som bland annat datorisering, ökat informationsutbud, invandring och ökade internationella kontakter ledde till.

1983 inrättades en professur i allmän språkvetenskap vid universitetet i Göteborg. Jens Allwood, som var med och grundlade Institutionen för lingvistik, blev innehavare av den första professuren. 1995 blev Robin Cooper professor i datalingvistik. Elizabeth Ahlsén blev professor i neurolingvistik 1997. Sally Boyd blev professor i allmän språkvetenskap år 2000. År 2003 blev Torbjörn Lager professor i allmän språkvetenskap, särskilt datalingvistik, och Anders Eriksson blev professor i fonetik.

År 2001 startade den nationella forskarskolan i språkteknologi, GSLT, då Riksdagen lade en av 16 nya nationella forskarskolor vid Göteborgs universitet. Forskarskolan är ett samarbete mellan ledande centra inom språkteknologi. Skolan syftar till att integrera forskning om tal, språk och teknologi och ger en bas i både teoretiska grunder och i tillämpad forskning. GSLT har en internationell profil.

I Allmän språkvetenskap, Fonetik och Språkteknolog bedrivs idag utbildning på grund-och avancerad nivå . Forskarutbildningen är gemensam för Allmän språkvetenskap och Fonetik.

Sedan 1 januari 2009 är lingvistik sammanfört med filosofi och vetenskapsteori i en ny institutionsbildning.
 


 

 

Till sidans topp